Här finns jag.
2012-01-24 @ 10:42:33
Mig hittar nu numera här.
Jag kommer inte skriva som tidigare, jag ska inte alls vara lika negativ. Jag tror verkligen jag har att vinna på det.
Puss
Finito
2012-01-22 @ 13:08:24
Jag byter blogg, på både föräldrars och egen begäran, jag tror det är det bästa som jag kan göra. Det innebär att jag låser denna blogg, för gott. Det finns för mycket ondska här, så är det bara..
Ännu mer tankar
2012-01-20 @ 10:24:25
Efter att ha skrivit mitt senaste inlägg dök det upp miljontals funderingar.. som vanligt vad gäller mig alltså.
Det här är väl en kombination av mitt överanalyserande och min resfeber.. jag kan inte sluta tänka på att jag vill åka och ha det så bra. Jag vill inte vara en sådan som säger att "då.. då ska jag börja" eller "jag ska bara", för egentligen skulle jag kunda förändra NU, men det gör jag inte. Istället tror jag på fullaste allvara att det skulle gå lättare där nere, i ett främmande land?
Ja, på ett sätt är jag övertygad. Det skulle förvisso likagärna kunna skita sig totalt, men det är väl viktigt med en positiv inställning för att klara saker? Nu när jag för en gångs skull är positiv! Jag tror på nystarter, vändpunkter. Jag har väldigt svårt att komma tillskott här hemma, i mitt hus där det finns så mycket.. sjukdom. Usch vad det låter hemskt, men ni förstår vad jag menar? Jag har mina rutiner, livsmedel och vanor. I ett annat land med andra saker blir det något som distraherar, roligare saker och maken tas väl i stort sätt i från mig, makten över det jag tror jag behöver dvs.
Jag ska försöka mjukstarta lite hemma, visa saker blir svåra, om inte omöjliga.. men mycket kan jag göra. Egentligen tror jag inte det skulle vara ett problem att ge allt när vi kommer iväg heller, jag är inte såå låst, tror jag.
Oron som slår mig är att det när jag kommit tillbaka hem igen, kommer återgå till så som det är nu. Att det blir plus minus noll. Vad ska jag göra för att hålla kvar det jag får med mig från resan, friheten och lugnet? Jag vill inte återgå till att bli destruktiv och oflexibel.
Om det finns något som skulle kunna förstöra, och ta mig tillbaka till ruta ett igen så skulle det vara viktuppgång. Jag vet att det inte handlar om vikten, men en viktökning skulle representera att min oro är befogad, med det sagt = jag visste det, det är ingen idé.
Så, hur gör jag för att överleva resan utan 3 kilo plus? Jag har ingen aning. Hur äter man, hur vill jag äta, hur åt jag förut? Man ska inte haka upp sig, men riktlinjer behöver jag - det är annars det inte funkar. Jag tänker inte ha matschema, fasta tider eller hälsotänk där nere, verkligen inte! Men jag försöker förbrilt komma ihåg småsaker, såsom hur ofta jag brukade vilja ha efterrätt, hur många smörgåsar kände jag att jag som frisk ville ha till frukost, gillade jag grönsaker förut, tyckte jag om smör eller vad och hur tänkte jag?
Som jag nämnde tidigare så var resan till Indien 2007 den sista resan jag skulle klassa mig själv som relativt frisk. Jag var visserligen riktigt missnöjd över min kropp och undvek ofta foton då jag endast mådde dåligt då jag såg så tjock ut. Jag hade bara inte kommit på hur man gjorde något åt det. Och ja, jag måste erkänna. Jag var inte smal då, inte någonstans. Normal, kanske lite i översta pluskant. Det är väl det som skrämmer mig, att min "naturliga mathållning" lixom leder mig till att lägga på mig, jag äter av mig själv alltid lite extra, för att jag gillar mat.
Det må så vara, men det klarar jag inte av just nu. Just nu vill jag äta så jag känner mig tillfreds, och samtidigt håller samma vikt. Det är inget fel i att vara smal, så är det faktiskt. Det är väl egentligen tankarna jag måste arbeta med mest.
Så att hitta en balans i att unna sig, äta det man vill ha, goda saker som nyttiga saker, lite av varje. Glass som gurka.. det blir jättesvårt, ni vet ju själva hur lätt det är att det alltid blir antingen för mycket eller för lite. Risken är stor att det blir "för mycket", alltså att jag ökar i vikt, inser det och drar in på maten. Då är jag tillbaka. Jag vill klara att äta lagom, men vad är lagom för mig? I Indien minns jag att jag oftast åt kyckling tandoori, watermelon shakes, mango iste, småbananer och pommes frites. Jag drack vanlig coca cola, åt chips lite ibland, gillade frukt - speciellt melon, åt efterrätt varje gång jag orkade och åt gärna naanbröd innan maten.
Att nu kunna avgöra om jag är hungrig, utsvulten, mätt, sugen eller uttråkad.. det är omöjligt. Vill jag ha glass, eller vill jag bara "passa på", kan jag inte sova pga. hunger eller för att jag inte är trött.. osv. Hjälp, hur gör jag?
i indien, jag 14 år.
Fem
2012-01-19 @ 13:51:47
Om snart fem veckor lyfter vårat plan till Thailand, det blir den femte gången jag åker dit i mitt liv.
Jag är så fruktansvärt förväntansfull, mest för hurvida jag kommer prestera där. Det kommer lixom inte bli en vanlig svenssonsemester då man kopplar bort allt, äter pommes frites, dricker coca cola och köper Lays-chips som man äter på hotellrummet i väntan på middagen som sker senare än hemma.
Nej, är man ätstörd så finns inget som heter "koppla bort", och semestern kräver vanliga måltidsordningar, ingen direkt utsvävning i variationsväg och inget extra. Planering och struktur är prio nummer ett. Mellanmål blir på sin höjd frukt, drickan är standard: cola light. Bikini innebär endast en plåga då kroppen exponeras och själen är dygnet runt ängslig, stressad och uppe i varv pga hunger, ångest och skräck.. or so it was.
..jag menar, jag vägrar att uppleva en till sådan resa! Den senaste resan jag fick uppleva som frisk, det var Indien.. bara några veckor efter vi kommit hem, då började allt. Under åren har jag hunnit med att vara ätstörd genom resorna till både rhodos, malta, mallorca, london och thailand två gånger. Jag har alltså gjort {läs: kastat bort} sex resor på att vara sjuk, inte unna mig och.. förstöra allt. Det är vidrigt, och mest av allt tycker jag synd om mig själv - det är ju jag som lider mest. Sedan att ressällskapet inte kommit till ro 1OO % heller pga oro, det är bara ytterligare ett minus.
Jag har så enormt höga krav på att jag ska fixa det här så galant. Jag är ganska säker på att jag gör det, kaske är jag alldeles för självsäker? För vad händer efteråt, kommer ångesten äta upp mig då? Eller kommer det kolapsa redan efter första efterrätten? Tänk om jag känner att det spårar ur och jag unnar mig för mycket?
Det finns sådana oändliga mängder, speciellt mat, jag vill prova när jag åker utomlands. Så har det alltid varit. Jag står och tittar med stora ögon på exotiska och krämiga kokosyoghurtar, kakor med chokladfyllning i form av gulliga figurer, snacks jag aldrig skådat hemma i Sverige, glass med variationer man inte trodde fanns, friterade jätteräkor som varit min favorit sedan jag smakade det första gången, drickor och läsk i skirikiga färger som har en exploderande smak av socker och eufori.. allt, allt det där har jag tittat på, för att sedan vända mig om och tagit en cola light, en sockerfri lågkalori yoghurt och några sockerfria tuggumin, höjt hakan, svalt glädjen och sjunkit in i vetskapen om att.. sånt där är inte för sånna som mig..
För fem vårar sedan blev jag sjuk på riktigt, det måste vara det värsta som hänt mig, i hela mitt liv.
Senaste resan till Khao Lak, Thailand.
mamma, jag 6 pappa.
Om fem veckor åker vi tillbaka, efter tsunamin. Det känns lite läskigt, det har gått, vad är det.. 7..8 år sedan den förstörde allt i sin väg? Jag minns endast att pappa berättade att de tjejerna, vars lilla restaurang vi var och åt på nästan varje kväll troligtvis inte fanns kvar. Det var borta, borta för alltid.
Jag förstod inte. Skulle dom ha dött? Jag minns att jag satt länge och fantiserade om hur dom hade sovit någon annanstans just den natten, eller ha sett vågen och hunnit iväg. Skulle de fina människorna som varje gång vi kom dit kramade mig, gav mig hårspännen, flätade mitt hår, tog med mig in till deras lilla kök, gav mig ananasbitar, skjutsade mig på moped och hade mig i knät .. vara borta?
Jag vet inte hur jag kommer att reagera när vi går förbi den plats där deras restaurang en gång låg.. jag är rädd, men ändå.. lite förvänstansfull. Det kommer bli läskigt, men det kommer gå bra. ♥
JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT SÄKER PÅ VAD JAG SKA KLARA AV DENNA GÅNG.
JAG VILL JAG KAN JAG VÅGAR!!!!!
-
2012-01-17 @ 22:20:06
POKERFACE
Thai
2012-01-16 @ 20:34:27
Älskar man inte hur jag alltid ska sammanfatta mina dagar? Som om dom inte vore den andre lik.. jag menar, alla dagar i mitt liv lixom flyter samman till en grå smet.. hehe, oj nej nu får jag ge mig. Så illa är det kanske inte..
Nejmen, dagen har varit bra, eller okej. Det braiga var att J är hemma från Thailand och hon är så söt och ser ut som en liten .. brun.. ja. Hon är brun, och hon valde att sola med mig anyways. Söta kvinna.
Om mindre än 6 veckor åker jag till Thailand med mamma och pappa, vi landar i Bangkok och planerar att åka till(baka) Khao Lak, Kho koh Khao och sedan Bangkok igen. Det kommer bli super..
Josse hade klarat sig finfint i Thailand, allt hade flytit på och hon hade ätit både efterätter, drinkar och den mat hon ville, sumerat är jag imponerad och avundsjuk. Nej, avundsjuk är fel ord, men det är åtminstone lite beundransvärt. Jag har börjat sätta upp mål redan nu för hur jag ska genomföra resan, jag vägrar, både för egen del och föräldrars del.. förstöra ytterligare en resa genom att ha ångest och sjukdom med. Det kan komma att bli näst intill omöjligt.. men jag tror ändå på mig själv.
Så, några utav målen att klara i Thailand är:
♥ Vara glad
♥ Äta tills jag är mätt
♥ Dricka några drinkar
♥ Byta ut några cola lights mot vanlig läsk (t.ex. bananfanta)
♥ Dricka fruktsmoothies, åtminstone en om dagen
♥ Inte räkna kalorier i frukt och grönsaker
♥ Dricka fruktsmoothies, åtminstone en om dagen
♥ Inte räkna kalorier i frukt och grönsaker
Klarar jag dessa mål, då är det motsatsen till vad jag åstadkom för två år sedan.. genomförde faktiskt inget av det som står skrivet ovan.. Mitt mående var verkligen kört i botten och destruktiviteten dödade mig, tom mer än nu.. även då jag ibland nu mår sämre än då. Jag är i varje fall inte lika pedantisk, inskränkt och destruktiv, eller vad man ska säga. Aningens mer spontan, vilket är ett utmärkt steg i rätt riktning om ni frågar mig, eller vem som helst egentligen. Som pappa säger, vi kan bara inte sabba en resa till.
Nej, jag lovar, ..det ska jag fan inte göra. ♥
fina tjejer i de finaste skorna som finns..
Om att vara trygg
2012-01-16 @ 18:55:07
Jag avskyr att känna mig otrygg, men det är något jag gör nästan jämt, och det är inget jag någonsin lyckats göra något åt själv.. jag förlitar mig jämt på andra och litar inte en sekund på att jag skulle kunna ta hand om mig själv.
Jag tror visst att jag klarar av att utföra saker, absolut. Fast när det kommer till att.. leva, då finns inget hopp för mig som ensam individ. Jag vet inte varför jag inte litar på mig själv, det är som att jag ger upp och så fort jag kan lägger över all oro på andra, just för att slippa rädslan för bara en stund.
Det finns faktiskt inget som känns så betryggande som när min pojkvän helt plötsligt får för sig att lägga armarna om mig och dra mig mot sig, att stå precis bakom min pappa eller ha ett gäng killar runt sig. Bara för att få känna sig .. avlastad. Att slippa ta ansvar, att slippa sköta allt sjäv, att ha ett överhuvud, någon som hjälper, fixar allt.. då jag ger upp.
söt
I want the world to tell me, please
2012-01-15 @ 18:14:09
Ännu en äcklig söndag.. förlåt, men jag hatar söndagar. Det är något grått och dåligt med dom som får en att helt tappa livsgnistan.. kan inte sätta fingret på vad det är.
Gårdagen var dock desto mysigare, kvällen tillbringades hos D framför Lady & Lufsen 2, Alladin och något hysteriskt vidrigt avsnitt av någon "skräck-komedi".. för mig var det ren fasa och förskräckelse då jag inte fann någon humör i det alls. Hjälp.
Jag klarade filmerna utan tårar (kanske en slump), men däremot blev jag ledsen då jag ville att D skulle spela gitarr.. alltså förlåt, men det måste nog vara det finaste jag kan tänka mig sitta och se på.. skulle orka sitta i timmar. Jag tror han tyckte det var jobbigt när jag satt där med mina stora ögon och "granskade", men sanningen är att jag inte hör om han spelar fel (för jag är väl ganska tondöv..) dessutom, jag bryr mig inte heller. Han är bara så fin och duktig när han spelar, vad som helst, minsta pling berör mig, även då jag är totalt ointressarad av allt som har med musik att göra.. och ja, jag agerar som en pinsam mamma.. men jag antar att jag bara är överdrivet känslosam. Det kom ju inte som en nyhet precis. Jag borde sluta förvånas över mig själv.
min pojkväns mamma är gulligast på jorden och har på min önskan virkat en cupcake till mig! .. haha, är det möjligt att vara stolt över något man själv inte ens har gjort? Hon sa att hon kunde göra en vit också, så jag väntar med all spänning!
14 Januari
2012-01-14 @ 15:38:38
Dagen blev väl ändå rätt bra igår, jag var tre timmar i skolan.. det längta jag varit på flera månader, det var faktiskt extremt jobbigt(precis som väntat) och jag höll på bryta ihop konstant, vad händer med mig? Nåja, jag är hyffsat nöjd att jag ..stannade kvar i alla fall. Lyckades dra på munnen flera gånger, så jag antar att det var okej..
Kvällen sedan var super. Mysig och fin. Jag fick min dos av skratt och prat, sånt behövs ju jämt.
Jag har väl ätit socker så jag spängs.. min kropp är totalt ur balans, den är varm, svullen och öm.. haha, varför kan den inte bara agera lite normalt? Nåja. Det går väl över..
Ikväll ska jag till D, vår plan är att kolla på disneyfilmer.. jag tar inget smink på mig för det kommer jag väl gråta bort då.. usch, jag orkar inte gråta igen, men jag gör det ju jämt ändå. Kanske är bra, jag vet inte. Det spelar säkert ingen roll.. det är ju inte som att jag håller saker inne, det handlar nog bara om att minsta lilla triggar igång det..
glass + fot
Bluäk
2012-01-13 @ 08:33:18
Jag kunde inte sova igår. Vet inte riktigt vad det var.. jag var bara alldeles för pigg, och självklart kom hungerns osm ett brev på posten. Blev irriterad och gick och tryckte i mig fudge tills jag mådde illa. Sov dåligt pga. att kroppen inte kan hantera extra kalorier, jag har svettats och vaknat om vart annat. Imorse har jag ätit ännu mer fudge, jag kommer rulla fram snart. Jag kommer säkert pressa i mig ännu mer så snart illamåendet lagt sig igen, vore typiskt mig. Jag har även druckit ungefär en dryg liter (!!) vatten som inte kommit ut ännu. Avskyr att kolhydrater binder vätska, jag är att praktexempel på att det inte är en myt.. I vanliga fall kissar jag ungefär 3-4 gånger på morgonen.. men nu? Nej. Jaa, jag vet att ni ville veta. Så nu känner jag mig lagom gosig, uppsvälld och ja.. asfet.
Jag orkar inte bry mig. Funderar på att dränka mig i de största kläderna jag har och bara tvista upp håret i en stor boll.. men jag ska ju till skolan idag.. så det funkar inte så. Och ikväll ska jag umgås.. nåväl. En annan gång kanske.
Spin like a hula hoop
2012-01-12 @ 20:57:53
Jahaja, man överlevde det psykiska sammanbrottet också. Just nu är allt bara.. vad det är. Vet inte, bryr mig inte.
Jag trodde det skulle gå bra att börja skolan, det gjorde det inte. Jag har ont i magen inför imorgon, jag har två lektioner och jag är orolig att jag inte kommer lyckas ta mig dit, eller ännu mindre stanna kvar.
Jag ska tillbringa kvällen med A och E imorgon, det är väl ungefär vad som driver mig att ens försöka imorgon. Gud jag behöver verkligen kastas tillbaka till .. jag vet inte. Jag behöver ett leende och lite kul. Se hur jag grottar in mig..
Jag vägrar dessutom att hoppa av fler kurser i skolan nu, måste kämpa.
Mitt humör är inte att leka med, det driver mig till vansinne. Ena sekunden superglad, sedan .. ja ni vet. Som vanligt.
Men okej. Positiv. Eller, nej förresten. Jag orkar inte ens det. Imorgon, då.. ♥
Det är sådär jobbigt, jag är ledsen, men inte så det gör ont, inget som kan gråtas bort. Bara ångest, äckliga jävla ångest. Jag kan inte få bort den, för jag vet inte vad som orsakar den.
fdhgfhdnv
2012-01-10 @ 22:53:02
skiter i livet. jag är fet och äcklig, är och förblir.
hoppas jag dör av fetma i sömnen. annars vet jag inte.
livet är verkligen inget för mig och jag fattar inte ens varför jag försöker.
sluta ät.
Glad igen.
2012-01-10 @ 21:48:23
Ja, tack och lov. Jag har glädjen tillbaka, det är så underbaahaaahaaart.
Nu har jag tid att bekymra mig för annat en stund också, t.ex. min hy. Min hy får torrfläckar (kolla mellan mina fingrar) när jag solar solarium, jag kanske borde sluta? Det är ju så fult. Har sagt det tusen gånger, och har aldrig slutat med det, kommer nog inte göra det heller. Klagar mest, jag är bra på det.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Behövs inte mer än att det är bra idag. Inte felfritt men varför överanalysera?
Det förändrades.
2012-01-10 @ 08:59:48
NI vet den där känslan man har när man är riktigt riktigt ledsen.. när saker och ting gör så ont så det inte går att beskriva, men det kommer inga tårar. När man sätter på en låt, och det släpper.. det är som att någon lättar på knuten inom dig, och tårarna kommer. Sådana låtar är sällsynta och jag har alltid haft dom som en trygghet, på något sätt. Ibland har jag använt de som självhjälp, och andra gånger som självplågeri.
Jag har som sagt ett antal låtar jag vet triggar, som jag inte klarar av att höra när jag vill må bra. När jag är på fest, eller gör något fint, och en sådan låt spelas på radion.. då blir jag kall, och kan endast stirra. Ni vet, man dras tillbaka till det som gör ont igen.. och man vet inte vad man ska göra.
Jag hade sett fram emot att få berätta att igår.. då var det inte samma sak. Jag har inte haft ett behov av att lyssna på varken Bon Iver, Melissa Horn eller Sia på nästan en hel vecka. Igår tänkte jag att.. jag undrar vad som händer om jag lyssnar nu? Jag kände mig så glad, så det var värt att testa. Jag testade. Det nådde mig inte, det höll sig på ytan, och bröt inte ner mig. Jag var glad och stod emot, igår, för en stund. Då var jag stark igen.
Men som så många gånger annars, så behövs så lite. Jag blev sårad, jag kände mig obetydlig, hjälplös och jag undrade, varför och vad har jag gjort. Vad är det för fel på mig? Då var det dags igen.. kvällen inleddes som den brukade, med iPoden, med den blöta kudden, med det onda hjärtat. Igen.
Det är inte lätt, när det är svårt. Det ska gudarna veta. Idag har jag tyvärr inget annat val än att bita ihop, för idag ska jag till skolan som drar igång idag. Hur det känns? Det vet jag inte, för skolan känns mest som en avlägsen partikel jämfört med vad som finns i mitt huvud just nu.. idag kan jag inte göra annat än att.. stänga av.
Eftermiddagen/kvällen ska tillbringas i stan med A, jag ska bara försöka orka allt enda tills dess. Hon har en förmåga att ljusa upp vilken dålig dag som helst... Fina människa.
Nu ska jag kila. ciao ♥
"Party hard" tydligen?
2012-01-09 @ 11:18:37
Oj här ekar det!
Hur som helst, jag var ute med Fru och några av hennes killkompisar i fredags - resultat? Super {haha}.
Så, dagen efter? Not so much. Jag orkade inte dra ut på lördagen.. faktum var att ingen orkade, så det var ju bra det..Tappade räkningen på hur mycket jag drack, men det blev en del..
Vi skulle ha åkt hem och sovit i fredags, men det slutade upp med att vi sov i Södertälje.. vilket är lixom.. hur långt som helst från oss. 2 h och 15 min tog det från dörr till dörr för mig på lördagen, utan iPoden..
En sak jag har tänkt på är att jag har under den senaste veckan varit på andra sidan humörslinjen. På plussidan, förstår ni? Nästan hela tiden. Om jag faktiskt var i en deperission.. som jag mycket väl tror, så tror jag.. hoppas jag att jag fixar att ta mig ur den själv, utan medicin, men med saker som känns värt att leva för. Jag har hunnit med mycket för att vara jag under det här året, eller ja - veckan.
Det känns bra, och jag börjar kunna känna glädje igen.. jag skrattar när jag skriver det här.. för vet ni? Det har jag inte gjort på över 7 månader... ♥
Jätteskarp bild på mig, hemma hos mig innan vi drog ut i fredags. Jag hade extremt ont i magen efter middagen så värmekudden låg på plats i mitt knä.. var tvungen att arrangera bort den då fotos togs, annars hade det.. haha ni hör ju själva.
Drinken bestod av äppeljuice/ananasjuice (gjorde lite olika), malibu kokos och grenadin. Smakade.. extremt sött.. tror jag fick i mig någon dl grenadin, vilket väl är i princip sirap i mindre trögflytande form? Nåja. Jag älskar söta saker.. det finns inget som heter för sött i min värld. Sötsliskligt är faktiskt det bästa som finns, när det gäller allt.. förlåt tandläkaren
Spontan? Haha, jag lägger ner..
2012-01-06 @ 00:36:59
Det såg ut som såhär va.. TANKEN var att vi skulle dra ut på lördag. Lördag. Men nej, dom ändrade sig. De.. vi ska ut imorgon..fredag.. också..
Jag har tillbringat kvällen åt att kolla på Rain Man som jag nämnde tidigare, är det inte lite ironiskt att Fru ringer mitt i filmen (som handlar om en autistisk person med sina tvångsritualer och rutiner).. och vill ändra helgens planer, och det låser sig för mig. Jag kände mig verkligen ett med Raymond i filmen där ett ganska långt tag. Det blev total-kolaps och jag fick panik. Jag hade ju planerat.
Men vad är livet utan uppoffringar? För jag ser inte det här som spontanitet - nej. Jag gör det för att vara snäll, sen tror jag att det kan bli superawesome ändå! Men jag menar bara, att jag alltid troligtvis kommer vara en person som planerar och strukturerar saker, det ligger inte i min natur att vara spontan och jag kommer nog aldrig känna mig 1OO % bekväm i det.
Det har lixom bara varit ett fasligt tjat från både min egen och andras sida om just att jobba på att bli lite mer spontan. Vad fan då för? Jag mår ju inte bra av det, det är inte jag. En annan sak är väl att jag ska kunna hantera situationerna, men ja - spontantitet ger mig ingen kick.. whatsoever. Ett nödvändigt ont, tycker jag.
Dessutom, som grädde på moset (jo men på riktigt) så ska jag ut på lördag igen. Inte likt mig. Äsch. Jag är taggad, jag kommer bara sitta hemma och vara ledsen annars.. lika bra. Jag har ju faktiskt festat flera dagar i rad förut, det här fixar sig.. right? Om jag ser till att äta normalt så löser det sig ju. Då orkar jag, då skiter sig förhoppningsvis inte humöret och jag blir inte liggandes likt ett annat kolli dagen efter. Mat är bränsle och ja.. jag måste väl förstå att det är vad en människa behöver för att ens orka leva, psykiskt. Fyskiskt klarar man sig förvånansvärt långt utan tillräckligt med näring.. men inombords bryts du ner kvickare än du hinner blinka.
Nu ska jag gå lägga mig straxt, glad som en.. lax. Eller brax?
Nej men.. det är bra idag ♥
Braa
2012-01-05 @ 19:36:00
Jag hade en bra dag igår. En heldag på stan med E och A, besök på Örtagården, solning, shopping i Farsta och sedan översovning hos Fru. Jag hade inte tid att må dåligt.. typ.
Just nu har det kommit över mig att jag har en psykologisk filmanalys att färdigställa innan tisdag - mina föräldrar offrar sig och ska se Rain Man med mig så jag har någon psykiskt sjuk person att analysera, jag orkar inte analysera ätstörningar igen.. det är ju nästan pinsamt. Snacka om göra det uppenbart för mina lärare vad jag tampas med {läs: lider av..}.. inte deras buisness kanske.. därför tänkte jag att autism kunde bli en variation..
Jag har inte så mycket att säga egentligen.. jag är okej och jag längtar till helgen.. då ska jag (också)må bra.. eller ännu mer bra. Inte vara ledsen. Punkt slut.
Puss
Nystart, hur blir den och vad innebär den?
2012-01-04 @ 00:55:03
Det har varit två, hyffsat bra dagar. Jag har varit med min pojkvän igår och idag, det känns konsitgt nog som att det var jättelänge sedan, och igår var det sådär så det kröp i kroppen av saknad.. jag började nästan tro att jag hade blivit extremt nykär igen.. för hela kvällen kunde jag inte sluta klappa honom i ansiktet och hålla på lukta honom i nacken. Det är inte ens likt mig, jag är lixom ingen jätte "påig/fysisk" person.. lite som så att jag gillar att kramas men sedan har jag oftast en gräns.. som slår till otroligt fort, då jag tycker det räcker! Igår var det inte så.. jag var snarare jätteklängig, eller så var jag inte det. Det kvittar väl.. jaja.
Nu såhär mot kvällen har allt känts lite tyngre.. kanske analyserar jag och tänker för mycket. Visst blir det så när man är själv, men samtidigt så tänker jag ju samma saker när jag är med folk. Det beror inte på isolering eller ensamhet, det handlar bara om mig själv, dagsformen helt enkelt. Jag undrar verkligen hur jäkla svårt det ska vara att få känna sig lycklig, fri och lugn? Jag vet inte, för jag gör det aldrig. Allt känns okej små korta stunder, enda tills helt plötsligt då allt slår över.. jag kan ju ärligt talat inte vara säker på att det ens beror på min kropp längre.. jag är trött på att känna mig ängslig över vad jag väger!
När jag gick in i badrummet sist, sneglade jag mot hörnet där vågen brukar stå.. till min lycka så sken den med sin frånvaro då mamma hade plockat bort den, än en gång.. precis som jag bett henne. Jag orkar inte HA den i huset! Vidriga uppfinning! Så det var skönt att hon kommit ihåg, annars hade jag troligtvis ställt mig där igen..och börjat gråta. Standard vid det här laget.
Jag kan egentligen inte komma på något mer som gör mig ledsen, mer än min kropp.. det är det enda som får mig att vara så ledsen.. vad gör man då? Gud vilket GNÄLL det blir nu, men jag har inget annat att skriva. Men fy, nej - det här året ska inte ägnas åt att må dåligt. I'm done, hör du det? erkligen been there done that. Jag har tänkt, ältat, testat, utökat, minskat.. men aldrig.. släppt taget. Om jag bara visste hur man gjorde. det är som att jag har ett frö inom mig som glöder och om vart annat sätter eld på andra saker inom mig. Det är lixom inget skal, uta det är långt in, djupt och långt bort. Men ack så det plågar mig.. det är konstigt.
Nu borde jag kanske gå lägga mig, men jag är inte så trött.. jag har haft jättesvårt att sova de senaste dagarna.. veckan.. kan inte somna, vaknar, ligger och vrider mig.. och nej, det är inte för att jag är hungrig. Jag är lixom bara speedad, fast ändå inte då jag är en extremt lugn person ändå.
Man ska inte blogga när klockan är mitt i natten.. ni ser ju vad jag svamlar.
avocadosmörgåsar.
2O12
2012-01-01 @ 19:23:39
Det känns okej nu, det skrämmer mig att det är 2O12 - ja jag är rädd för att det ska bli ett skitår till, fast så kan jag ju inte tänka.
Kvällen blev okej igår, inte bra kanske - för jag kände det på mig redan innan. Jag hade tampats med en del, och redan innan kvällen mådde jag illa, var ledsen och ängslig. Jag blev inte speciellt full (tackar man för idag) och ville till och från gå ifrån och gråta, vilket kvällen slutade med att jag till slut gjorde, då var klockan dock fyra. Ja, nyåret inleddes i ett 16 graders sovrum, ensam och hysteriskt tjutande och illamående. Efter några timmar kom D och la sig också - men då hade jag redan fått upp värmen alldeles själv tackvare en hög filtar och duntäcken. Allt blir inte perfekt här i livet.
En annan läskig sak var att jag höll på bli träffad av en raket som tydligen ramlade, jag fattade inte så mycket av vad som egentligen hände.. jag blev rädd när jag fattade att något kom emot oss, jag försökte backa men ramlade in i en husvägg och minns att jag borrade in huvudet i min halsdduk och skrek allt jag hade.. jag hade väl tur att den sprängdes några meter ifrån. D stod bakom och lyckades ta mig bort därifrån, sedan höll vi oss en bit ifrån. Fulla människor ska inte skjuta raketer, det förstår jag nu.
För att fokusera på det som faktiskt var bra så kan jag meddela att jag igen fick agera kock, eller ja. Stå för middagen med lite hack och städ-hjälp av Fru. Hasselbackspotatis med baconinlindad, fetaostfylld kycklingfilé och egengjord rödvinssås. Det blev bra, och alla verkade trots allt gilla det. Vilket ju gjorde mig rätt glad.
Jag har haft en dryg jobbig vecka som jag har försökt lösa på alla möjliga sätt men jag tror.. kanske att det bästa trots allt är att backa undan. Ibland kan man inte göra mer än att finnas till. Jag kan inte lägga mig i allas liv, vilket kanske är något jag brukar. Jag vill så gärna hjälpa och stötta.. men kanske blir det inte så bra alla gånger. Jag undrar om folk känner att dom inte kan lita på mig, eller inte vill blanda in mig just för att jag själv "har så mycket"..? Frågan är väl snarare om jag verkligen mår så dåligt, eller om jag bara är tydlig på att låta alla få veta allt?
Det är konstigt att uppleva annan smärta än den vanliga, men egentligen hänger nog allt i hop. Om jag känner mig tjock, värdelös, dålig eller ensam.. så är det nog detsamma.. det slog mig idag - att jag på något sätt tror att människor ska bry sig mer om mig ju sjukare och eländigare jag blir. Om jag gråter, blir smal, skär mig eller överhuvudtaget agerar destruktivt. Fast i själva verket tror jag det skrämmer bort människor, i längden. Alla orkar ett tag, men till slut får man för mycket. Ingen har 15O % empati över till mig, ingen klarar av en svag människa. Man bryts ner. Men det är något jag gjort länge, lite utan att tänka på det. Jag känner mig ensam och ropar på hjälp genom att visa hur jag känner. Vad skulle hända om jag var glad och positiv och uttåtriktad? Ja då skulle folk troligtvis vilja ge mig uppmärksamhet.
Åh. det är svårt, men men - nytt år, och mitt nyårslöfte blir; att jobba så hårt jag kan på att må bättre och vara snäll mot mig själv.
♥
2012-01-01 @ 17:42:39
Min mormor är finast på jorden. Hon har räddat min dag, och troligtvis några dagar framöver. Tack.
-
2012-01-01 @ 14:07:45
ofta undrar jag varför jag fortfarande andas.
Mitt 2O11
2012-01-01 @ 00:01:00
Januari
Inledde första januari som bakis, första gången på flera år. Jag såg faktiskt nyårsafton som en nystart det här året, inte bara för att det var ett nytt år, utan för att det hände saker som skulle komma till att förändra mig mer än vad jag vågat hoppas på. Den här månaden inledde jag min femte Idunvekca, fyllde 18 och år piercade naveln.
Februari
Jag blev tillsammans med D ♥
Jag åkte ner till Malta och hälsade på A och M. Passade även där på att äta pizza på inte mindre än första gången på fyra år.
Jag åkte ner till Malta och hälsade på A och M. Passade även där på att äta pizza på inte mindre än första gången på fyra år.
Mars
Jag avslutade min 6 månaders långa behandling på Idun och hälsade på D på Gotland.
Jag avslutade min 6 månaders långa behandling på Idun och hälsade på D på Gotland.
April
Firade Valborg.. och påsk.
Maj
D fyllde 18 år, jag började må sämre - jag hade gått upp några kilo i vikt, bestämde mig kort därefter för att gå ner i vikt igen och längtade enbart efter att skolan skulle ta slut..
D fyllde 18 år, jag började må sämre - jag hade gått upp några kilo i vikt, bestämde mig kort därefter för att gå ner i vikt igen och längtade enbart efter att skolan skulle ta slut..
Juni
Slutade 2:an, åt lite jordgubbar, det blev midsommar som jag tillbringade själv, ensam och ledsen. Vi gick på handledarkurs och jag kunde nu börja övningsköra!
Slutade 2:an, åt lite jordgubbar, det blev midsommar som jag tillbringade själv, ensam och ledsen. Vi gick på handledarkurs och jag kunde nu börja övningsköra!
Juli
Åkte till Åland med mamma och pappa, annars tillbringades månaden åt att vara hemma ensam eller med D. Gjorde även om lite i mitt rum, och satte lösenord på bloggen..
Augusti
Började 3:an på gymnasiet, tog om piercingen i naveln och tyckte inte att livet lekte precis.
Började 3:an på gymnasiet, tog om piercingen i naveln och tyckte inte att livet lekte precis.
September
Mådde om något ännu sämre.. gick ner i vikt, och livet blev allmänt omskakat. Fru fyllde 18, firade henne.
Oktober
Var på bio, var ledsen. Gick en boostvecka på Idun. Nothing seemed to work. Livet sög, helt enkelt.
November
Tillbringade många dagar och helger med A och E. Blev lite gladare, mådde lite bättre. Längtade efter julen.
December
Det blev äntligen december. Försökte må bra, äta julfrukostar och njuta. Det gick hyffsat. Jag åt min chokladkalender varje dag, åkte till London med Fru och såg lite mer ljust på livet.
nu satsar jag på ett bättre år.
Bye 2O11
2011-12-31 @ 15:22:18
Nu åker jag och firar nyår, positiv anda här. Snart är det i alla fall nytt år, och även hur fånigt det än kan låta så är det väl ändå en nystart.. hoppas jag ♥
aj.
2011-12-30 @ 22:57:39
avslutar året med tårar.. undrar vad jag har gjort.. som alltid. nästa år måste jag bli bättre.
Öppen igen.. för ett tag kanske?
2011-12-30 @ 08:48:40
Jag öppnar upp bloggen lite, får se vad jag tycker om det.. funderar på att byta blogg nu till årsskiftet, efter som den här har så mycket historia bakom, men egentligen störs inte jag av det.. det är mest andra som tycker att jag borde byta, men det är ju mitt liv skrivet här.. även då det kanske inte har varit just så fint formulerat alla gånger. Även om sjukdomen inte är jag så har den trots allt lyckats forma mig. Och ska jag vara ärlig så är det inte bloggen som håller mig kvar, det är som det är. Bloggen är en ventilation och har ganska lite med mitt mående att göra. Däremot tänker jag fortsätta att inte läsa andra ätstördabloggar, för det kära vänner - det bryter ner vilken själ som helst.
Imorgon är det nyårsafton, kan ni fatta? Ett helt år har gått, och jag har kastat bort halva på att må förpestligt, men vet ni vad? Igår var faktiskt första gången jag inte kunde somna för att jag var för glad. Glädje blandat med en gnutta oro.. men det kan jag förbi se, för jag var förväntansfull.. och det var ungefär 1O månader sen sist.
Nyår var min vändpunkt förra året, kanske kan det fungera iår igen? Nu håller jag i mig själv, jag vet ju vad som väntar. För det komiska i det hela är att jag själv har makten att göra vad sjutton jag vill - jag behöver inte plåga mig själv. Även om jag vill vara smal och sånt där.. fan, fuck it. Lovar inget, besstämmer inget, men jag tänker i alla fall vara stark och positiv. Trots ångest så fortgår livet, allt kan inte alltid bli exakt som man tänkt, det är bara ett liv. Kanske låter fånigt, men vad ska jag leva upp till genom att leva som jag gör? Jag uppnår inget direkt, nu blev det mest svammel.. men jag.. åh jag tror 2O12 kan bli ett bra år!
Mot farmor, jag kör!
2011-12-25 @ 11:36:00
Idag bär det av till farmor, min mage är proppfylld efter gårdagens fudge, julmat, saffranskola och tomtegröt.. bit i hop Tove.. bit ihop. Inga tårar nu, positiv!! Jag ska köra till Eskilstuna, vilket innebär ungefär 2 ½ timme, vi får se hur det går.. känns bra, tror jag.
Julklappar, Samsung galaxy s2, plattång, vetevärms-nalle, kokostvål, hårinpackning från loreal, cupcakeset, pysselpapper, bodylotionset, glasprydnader, pengar.. ja det sammanfattar lite. Nöjd är jag i alla fall. Det blev en fin jul.
Min jul
2011-12-24 @ 23:24:00
Wow, dagen har flugit fram, Kalle anka är endast ett minne blott, jag var sist med att äta upp julmiddagen, inte hann jag städa allt jag tänkte, klockan skrek 2 innan jag ens visste ordet av. Den dag som när man var liten var den segaste dagen på året, endast bestående av väntan.. försvann innan jag ens han greppa den.
Jag steg upp klockan 8 och började värma risgrynsgröt och baka saffransscones med mamma, pappa kom upp och min pojkvän behövde lite hjälp han men tillslut kom han upp i tid för julfrukosten framför Nyhetsmorgon. Det var mysigt, men jag var stressad.
Faktiskt är det här den första julen jag har upplevt julstress, på riktigt. Jag har haft migrän av och till öven en vecka, ni vet sådär att man inte ens kan ligga ner för det känns som att hjärnan ska explodera och ögonen ramla ut. Hemskt, men nu har det lättat, kanske var det treo comp tabletten eller det faktum att julen faktiskt är över.. nu får man andas ut. Det känns trist, längtar till nästa jul..
Julfavoriter
2011-12-23 @ 16:59:00
Hur och med vilka ska du fira jul i år?
- Hemma med mamma, pappa, mormor och plastmorfar. Dagen efter firar jag hos farmor.
Vad önskar du dig i julklapp?
- Ny telefon, vetekudde, plattång, underkläder och .. en massa mer.
Vilken scen är bäst ur Kalles Jul klockan 15 på julafton?
- När piff och puff klär granen!
Brukar dina julaftnar leva upp till dina förväntningar?
- Jag har extremt höga förväntningar på julen.. kanske går de inte ens att uppnå? Men jag älskar julen, och mina julaftonar har alltid varit bra!
Har du firat jul utomlands någongång?
- Nej, och det skulle nog aaaldrig falla mig in heller.
Vilket jullåt är den bästa?
- Oh holy night, All I want for christmas, The little drummer boy.. osv
Vilken julfilm är den bästa?
- Grinchen, helt klart! Annars gillar jag Musses jul i ankeborg.. alltid lika mysig.
Har du varit Lucia någongång?
- Ja! I nian. Det var första gången efter förskolan, jag var alltid lika besviken när jag aldrig blev när vi lottade, men den som väntar på något gott.. tydligen!
Pepparkakor - Lussebullar
Ischoklad - Marsipan - (inget.. lika vidrigt)
Köttbullar - Prinskorv
Julkorv - Julskinka
Lax - Sill
Revbensspjäll - Janssons frestelse
Ris a la malta - Risgrynsgröt
Glögg - Julmust
Ge - Få (fast ge är ju också kul..)
Hemma - Borta
Utomlands - Sverige
Mysteriet på Greveholm - Dieselråttor och sjömansmöss
Chokladkalender - Paketkalender
Plastgran - Äkta
Arne Weise - Ernst
ÅHHHHHHHHHHHHHHHHH
2011-12-13 @ 22:27:09
FOR THE LOVE OF GOD
..KAN JAG BARA FÅ MÅ LITE BRA NÅGON GÅNG, LITE, snälla?
God jul mamma, förlåt för att jag förstör den, iår igen..
2011-12-13 @ 21:01:09
Dagen har väl egentligen varit helt okej, morgonen var väl visserligen en annan historia. Jag kände mig störst och fulast i världen, jag var tom förvånad över att känna mig så tjock, det var länge sedan det var riktigt illa.
Jag lyckades mot alla odds ta mig till skolan genom att hinna med bussen med 5 sekunder och lika så hem. Idag hade jag flyt i oflytet. I skolan skrev jag det sista provet för terminen (som det ser ut nu..dvs. att ingen komplettering tillkommer) och det gick faktiskt bra för en gångs skull. Därefter åkte jag och solade med J, handlade julklappar och mötte upp Fru och M en snabbis, småsaker som fick mig att piggna till en aning.
Väl hemma sabbade väl egentligen mamma min kväll.. det blev korsförhör på hur jag äter och en djup diskussion som tog alldeles för länge. Jag försökte förklara och få henne att inse att jag inte vill gå upp i vikt - men hon har svårt att acceptera det, förstås.. Hon är arg på mig, och orolig. Hon var orolig att jag skulle förlora både pojkvän, vänner och mitt eget liv.. att jag kastar bort det, och inte kommer kunna få barn. Hon sa att hon var orolig för att jag äter så lite så jag dör snart, stackars min mamma.. jag försökte gång på gång att lugna henne, men det verkade bara inte gå in..
Hon vill att vi försöker få antidepp eller att jag får tillbaka min gamla kbt-psykolog.. jag röstar för alternativ 2.
Här finns jag.